För över 15 år sedan startade en ny resa i mitt liv. Efter att ha gått in i den berömda väggen så kom jag att se på mig själv med nya ögon. Jag började förstå att det var mina egna val som påverkat mitt välmående och ju mer jag sökte, utbildade mig, jobbade med mig själv, desto mindre offer för omständigheterna blev jag. Till slut kunde jag själv ta ratten och bli föraren i mitt eget liv. Inte skylla på någon annan, bara ta ansvar för mina egna vägval. Resan har varit tuff, naken och jag har varit rädd så många gånger men den har också varit fantastiskt frigörande. När vi vänder ögonen inåt och vågar känna, så upptäcker vi våra egna drivkrafter och potentialer. Det är en ynnest att få känna dem och de bör, tänker jag, vara kompassen i våra liv. I potentialen och drivkraften skapas urkraft som leder oss framåt på vår väg. Det handlar om att våga välja väg. Våga vara sann mot mig själv i vad som är rätt för mig. Det är inte egoistiskt. Det är snarare egoistiskt att lägga mitt välmående i någon annans händer. Ingen annan vet vad som är bäst för mig och jag kan inte kräva det av någon annan människa heller.

Mitt CV kan tyckas spretigt då jag har hoppat mellan flera olika jobb. Jag har testat många olika yrken och jag är egen företagare sedan 12 år tillbaka. Eller så kan man välja att se att bakom detta CV finns en människa med stor nyfikenhet, drivkraft och som vill lära sig många olika saker och som samlat på sig fantastiskt mycket erfarenhet och kompetens. För ständig utveckling är viktigt för mig och nätverkande med andra människor. Samarbeten är mitt ledord och det är fantastiskt att få sammanföra människor i mitt nätverk med varandra. Nu flyger jag fritt i mitt företag och möter fantastiska människor som ser min potential, mina drivkrafter och som vill samarbeta med mig bara för att jag är jag. Det är en oerhört skön känsla och jag är stolt över att jag vågar välja väg.

 

 

2 svar